Regler.

Imorgon har jag sovmorgon till 12. Då blir det alltså ingen frukost och ingen lunch. Middag kommer jag också undan då jag jobbar, så då gäller det bara att bita ihop och inte falla för frestelsen av McDonalds.
Efter det tror jag att jag träffar boyfriend så jag slipper tillgängligheten till mat. För när jag är med honom har jag ingen matlust, är inte hungrig. Tisdag kommer jag undan frukost, lunch blir knepigare då vi har klassdag och alla frågar alltid varför jag inte äter något då, men kan komma undan med en kaffe eller något. Jag får även ta en kaffe imorgon efter jobbet för att inte ämnesomsättningen helt ska sluta, likaså fårjag ta en kaffe på väg till skolan imorgon. Tisdag middag kommer jag inte undan. Men det känns ändå bra. Har kommit undan mat i 3 dagar nu och imorgon blir det 4.
Jag är stark nu. Nu är det inte långt kvar tills jag ser siffran 3 längst fram på vågen, längtar!

<3

Uppdate

Vågen visar : 48.0 kg. Äntligen påväg åt rätt håll!


Mått

Vad 32 cm
Undre del av lår 37 cm

Övre del av lår 49 cm

Rumpa 87 cm

Höft 80 cm

Midja 62 cm 
Handled (över knölen) 15
Överarm 25


Glömde

Morgon vikt nu: 48.5
Nu jävlar! 30 här kommer jag. <3


I don´t like headers.

Skönt, skönt, skönt!
Äntligen börjar allt kännas bättre. Har pojkvän sen en vecka tillbaka. Maten går bra. Har fortfarande inge hunger och den lär inte heller komma tillbaka. Det är så skönt när man känner att man har den kontrollen, att man klarar det. Jag vet inte om jag kommer våga prata om det med min pojkvän, tror verkligen inte det. För om någon vet kommer allt bli så vycket svårare speciellt eftersom jag spenderar så mycket tid med honom, då kommer han vara på mig hela tiden. Så det är bäst att ingen vet. INte för att jag vill att någon ska veta, för ingen bryr sig ändå på det sättet så tror jag det skulle vara skönt att prata ut om det med någon. Kanske med nåon som är i samma sitts, det skulle nog vara bäst. Det bli rås många frågar, vad var det som utlöste detta? Kommer jag någonsin kunna äta normalt? INte för att jag vill det just nu, för jag är redan en tjock gris och inte vill jag bli en större ju. Men kanske senare i livet, när man har familj och barn. Då är det inte bra att som mamma ha äs då man ska vara en förebild för barnen. Men vad spelar det för roll nu? Haha, vet inte hur jag kom in på det här, menmen. Allt känns iaf toppen nu och jag är glad. <3 

RSS 2.0